Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Endast för djurvänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129 ENDAST FÖR DJURVÄNNER
ty jag hade just upptäckt, att jag tappat bort bössan
någonstädes, jag kunde ej begripa var.
Jag blev oangenämt överraskad, då en av sällskapet med ett
jubelrop högg tag i min väska. Väskan såg verkligen full ut,
men saken var den, att jag var alldeles oförberedd på en så
närgången undersökning. Jag protesterade förgäves och sade,
att det var bara krams fågel, men de togo väskan ifrån mig,
och hela sällskapet följde med giriga ögon hur en av dem stack
handen i min jaktväska och drog fram den ena volymen efter
den andra av mitt lilla jaktbibliotek, både Heine och Jean Paul
och Thoreau och vännen Leopardi. Jägarna stirrade bestörta
på varandra. De blevo alldeles rasande, när jag i min
olycksaliga distraktion råkade tala om, att jag gjort en liten utflykt
före soluppgången och händelsevis kommit att möta några
orrar.
— Men du hann väl åtminstone skjuta, din olycksfågel?
ropade de och skakade mig i armarna och sleto mig i rocken.
— Ja, nog hann jag skjuta alltid, men orrarna hunno också
flyga sin väg, svarade jag.
— Siktade du inte mitt i kullen? tjöto de med blodsprängda
ögon och förvridna anletsdrag.
— Nej, jag tror jag siktade på ett moln, svarade jag, och
jag tror för resten att det träffade, för en stund därefter såg
jag att himlen var alldeles blå.
Det där om molnet måtte inte ha varit så dumt, ty det
förstummade dem fullkomligt; de skakade blott på huvudena och
stirrade på mig, medan jag stoppade in mina böcker igen i
jaktväskan. Jag hade ej tid att stanna längre bland sällskapet, ty
jag måste gå och se på solnedgången längre in i skogen och
bad därför hövligt om ursäkt, att jag bröt laget. Jag hade
9. — Munthe, En gammal bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
