Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska agitationer på Capri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 POLITISKA AGITATIONER PÅ CAPRI
och värmde sig i solen. När man ser en sådan där liten ödla,
skall man vissla sakta, så stannar det lilla graciösa djuret och
tittar med de livliga ögonen så undrande omkring, varifrån
ljudet kommer; hon är så rädd, och man ser hur hjärtat hoppar
i det lilla grönglänsande bröstet, men hon är så nyfiken och så
road av musik — och det görs så litet musik där inne i den
gamla stenmuren. Om man bara ligger alldeles stilla, så kommer
hon fram ur sitt gömställe och sitter orörlig och hör på. Man
skall helst vissla något sentimentalt; Verdi hör hon gärna,
jag brukar ofta börja med Traviata, när jag ger ödlekonserter.
Jag tycker så mycket om musik själv, och kanske är det därför
jag söker vara vänlig mot de små musikälskarna. Att man kan
fånga de små vackra ödlorna, det begriper jag inte, de höra
till en gammal italiensk mur lika väl som murgröna och solsken.
Men i Albergo Pagano är där en tysk, som inte gör annat
än går omkring och fångar ödlor, han stänger in dem i en
cigarrlåda och då och då öppnar han locket, och liksom Gulliver
tittar han på de små fångna lilleputtarna. Vi äro dödsfiender,
han och jag, ty jag släppte en gång ut alla ödlorna för honom.
Plötsligt morrade Puck till; vi sågo upp, och till vår stora
förvåning stodo där två damer framför oss mitt på vägen och
ett stycke bakom dem en svartklädd herre, som stirrade
orörligt rakt framför sig. Vi hade ej hört dem komma, så att de
måtte ha stått där en stund, medan vi bägge som bäst lågo och
rimmade på provryttarens poem. D. och jag sågo bestörta på
varann — men det var tydligen ingen fara, det var ej svårt
att se, att de voro engelskor, och de hade säkerligen ej förstått
ett enda ord av vårt prat. Den ena var en medelålders tämligen
korpulent dam i grå resdräkt, och den andra var en mycket
elegant ung miss, som inte såg illa ut alls, tyckte vi. De stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
