- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
150

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska agitationer på Capri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 POLITISKA AGITATIONER PÅ CAPRI

— Komma vi då rätt dit ner? sade hon och pekade på
hamnen, där ångbåtarna lågo.

— Jaha.

— Och utan att passera förbi byn och Piazzan?

— Utan att passera förbi byn och Piazzan, svarade jag.

Hon talade några ord med den andra fröken, och så sade

hon kort och bestämt:

— Var god visa oss vägen!

Ja, nog kunde jag det alltid, och jag följde dem nästan
ända ned till sjön. Det gick klent med konversationen under
vägen — jag hade träffat på ett par ovanligt tystlåtna
fruntimmer, och jag fick hålla samtalet vid liv nästan alldeles ensam.
Ibland log den yngre damen för sig själv, och jag trodde jag
sagt någonting dumt, jag har aldrig varit någon stor kavaljer,
och det är inte så lätt att underhålla två alldeles främmande
damer. Jag vände mig då och då om och tittade på den stele
herrn bakom oss; han hjälpte då också inte alls till att hålla
målron vid makt — det var mig en baddare att ha litet att säga.

När vi hunnit dit ned, där vägen börjar vidgas, pekade jag
på Marinan, som låg rätt under oss, och sade, att nu kunde
de ej längre taga miste om vägen. Nere på bryggan sågo vi ett
par guldsmidda herrar gå av och an, och jag upplyste damerna,
att, om de ville se kronprinsessan, så hade dè blott att vänta en
stund där nere, ty hon skulle nog snart komma dit, hack i häl
följd av sina plågoandar. Men det brydde de sig inte om,
svarade de. Så nickade de till farväl; jag tog även artigt av mig
hatten för den stele herrn bakom dem, han stirrade på mig
förvånad men var nog ohövlig att inte besvara min hälsning.

Jag hade knappt gått tio steg på vägen tillbaka igen, förrän
två lakejer kommo springande nedför vägen, jag hann med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free