Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundarna på Capri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163 HUNDARNA PÅ CAPRI
då Capri hade sin egen biskop, vars underhåll betalades av
vaktel fångsten — evescovo delle quaglie,1 som han kallades
uppe i Rom. Timmarna gå hän under stigande spänning, och
då äntligen Campanilens klockor förkunna, att den första
jaktdagen är slut, vandrar man med spänstiga steg var och en hem
till sig för att sova sig till kraft för morgondagens
ansträngningar. Åter faller mörkret över ön, och Capri sover de
rättfärdiges sömn.
På trötta vingar flyga fågelskarorna fram över havet.
Tusenden ha fallit på Afrikas stränder, där de samlades för den långa
färden, tusenden ha maktlösa sjunkit ned bland vågorna,
tusenden skola dö på klippön, som skymtar fram där borta i dunklet.
Skyddade av nattens sista timme nalkas de ön, och ljudlöst slå
de ned på dess branta stränder, på höjderna uppe vid Villa di
Tiberio, där eremiten lurar bakom sina giller, bland
Mitro-manias2 och Piccola Marinas klippor, där näten stå färdiga att
snärja deras vingar, vid Limbos och Punta di Carenas udde,
där Capri-hundarna, tysta som kattor, smyga kring på rov. När
dagen gryr bort över Salernos berg och strålar än liksom för
tvåtusen år sedan i flammande offereld på den gamla solgudens
vittrade altare nere i Mitromanias grotta, fladdra hundratals
vanmäktiga fåglar, vaktlar, vildduvor, lärkor, trastar, i näten
runt ikring och hundratals andra förblöda bland klipporna —
men vad bryr sig solen om det! Vad bryr sig solen om att
dunklet, han skingrar, döljer en hop uttröttade fåglar för rov-
1 Vaktelbiskopen. Capri äger ingen biskop numera, men
vaktel-fångsten utgör ännu öns kanske förnämsta inkomstkälla — näst
främlingarna.
2 Få främlingar besöka Mitromanias grotta, vars namn väl är en
derivation av Magnum Mithrae Antrum. Den vetter mot öster, och solens
första stråle lyser upp dess hemlighetsfulla dunkel. Man vet av här
gjorda fynd, att här dyrkades en gång den gamle, och dock evigt unge,
solguden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
