- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
165

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundarna på Capri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165 HUNDARNA PÅ CAPRI

klipporna och ser kvällsolens purpurglöd gjuta massor av
"pu-maroli"-sås däröver.1

Il Cacciatore gnuggar sig i ögonen och ser sig förundrad
ikring, och Spadaro trevar bestört i jaktväskan, där
fortfarande blott en ensam, liten siska, som skulle upp och giva
vårkonserter i Norden, sover sin sista sömn. — Halloh! Spadaro!
"Andiamonci".2 Hundarna vakna så småningom, och karavanen
sätter sig långsamt i väg ned mot Capri. Trött av dagens mödor
når man äntligen Piazzan och dess vänliga osteria, där II
Cacciatore slår sig till ro, medan Spadaro och hundarna i triumf
bära hem siskan och bössorna.

Så fortgår jakten i veckor. Varje morgon innan dagen gryr
ger man sig i väg att söka fånga våren i flykten, varje kväll
mötes man på Piazzan till vila, och ofta nog samlas vi hos allas
vår vän II Cacciatore kring en förträfflig Quail-pie, så som
endast han kan servera den.

Men fastän leden glesna, går dock de Tio Tusendes tåg
segerrikt framåt — snart sjunga lärkor över frostiga ängar uppe i
höga Norden, snart kvittra svalor under takåsen i den fjärran
lilla stugan, som för så länge låg halvtäckt av snön, snart ropar
vakteln sitt entoniga vaktrop i klarnande vårkvällar.

Jakttiden är slut, och snopna sitta Capri-hundarna på sin
Piazza och stirra ut över golfen, ditåt den fångade fågeln flög,
då han gled ur deras händer. Högre och högre flammar varje
morgon offerelden på solgudens altare nere i Mitromanias
grotta, klarare och klarare skimra varje kväll Faragliones
klippor i purpur och guld, rödare och rödare lockar golfens

1 Pomidoro = tomater, syditalienarnas älsklingsfrukt, förnämsta
ingrediensen i allt, han äter, förljuvande enformigheten av hans
makaroner.

2 Låt oss ge oss av!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free