- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
180

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Tappio kom bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR TAPPIO KOM BORT 182

"ammazzacane"1 åt mig — och när jag frampå nattsidan gick,
stod modern och såg efter mig i dörren, och jag hörde hennes
sista ord länge ljuda i mina öron:

— Possiate avere la pace che desiderate! (måtte ni få den
sinnesfrid, ni önskar!).

När jag tog farväl av fadern, frågade jag honom, vad han
hette, och han sade att han hette Salvatore Trapanese — det
intresserade mig för resten föga som läkare, men det var ej
familjeinitialerna, som stodo inristade på silverbägaren, vari
jag tillagat barnets medikamenter. Don Salvatore tillade, att
om jag någonsin behövde honom, så stod han själv, hans liv
och hans "coltello" (kniv) till min disposition. Don Salvatore
pekade bort till hörnet av Via Lavinaio, där en trasig gammal
"ciabattino" (skoflickare) satt och lappade ett par skor, och
jag hade blott att vända mig till honom, ifall jag behövde
någonting. Jag tackade don Salvatore för hans vänlighet, och
han tackade i sin okunnighet mig för barnets liv, och så sade
vi varandra farväl.

*



Det här var en ganska vanlig historia och det var för
resten inte alls, vad jag tänkte tala om. Jag var ofta uppe åt
de där trakterna, men jag såg aldrig till don Salvatore, och
snart hade jag glömt bort hela saken. Osäkerheten i
fattigkvarteren var, efter vad man berättade, ganska stor den där
tiden; nästan varje dag stod där att läsa i tidningarna mer
eller mindre hemska beskrivningar på nattliga överfall, och
camorran tycktes visa en livaktighet, som påminde om den

1 Betyder egentligen "rackare", hunddödare, och var ett av folkets
vanliga epiteter till medicinska fakulteten och ett som jag personligen
kände mig alldeles oskyldig till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free