- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
181

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Tappio kom bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR TAPPIO KOM BORT 183

gamla goda tiden, då halva Napoli styrdes av denna underbara
institution. Mig hade det dock aldrig hänt det allra minsta
obehag, och jag började undra, om ej en god del av de där
beskrivningarna voro gripna ur luften.

En kväll uppe i Vicaria-kvarteret tyckte jag mig dock märka,
att en högst betänklig figur följde efter mig på avstånd. Jag
hade ett ärende dit bort och efter att en lång stund ha haft den
där individen i hälarna på mig, kände jag en viss belåtenhet,
då jag väl hann fram till fondacon, där jag hade fullt av
vänner. Mannen, jag skulle se till, var emellertid redan död,
och jag stannade där blott en kort stund. När jag kom ut
igen, hade det -dock hunnit bli mörkt, och jag hade ej gått
många minuter, förrän jag hörde försiktiga steg bakom mig i
gränden. Regeln i dylika fall är helt enkelt den, att man skall
alltid söka hålla ryggen fri, och jag stannade flera gånger för
att låta nattvandraren gå förbi mig; men i detsamma tystnade
också stegen bakom mig, och hade jag ej ibland tyckt mig
urskilja en mörk skugga längs muren, skulle jag trott, att det
blott var ekot av mina egna steg, jag hörde. Men Tappio
morrade hela tiden, och jag såg för resten, när jag gick över
Piazzetta dei SS. Apostoli, att det var samme karl, som följt
mig hela kvällen. Några minuter därefter var jag ute på Via
del Duomo, som är kvarterets enda snygga gata och där folk
är i rörelse natten igenom. Jag stod där i gathörnet en lång
stund för att se, om han skulle komma fram, men den kanaljen
vågade sig ej ut på den upplysta gatan. Kvällen därpå fick jag
återigen syn på samme slusk, som gick ett stycke efter mig;
jag gick den gången hela vägen hem till fots, och när jag
kommit upp på mitt rum och händelsevis tittade ut på
balkongen, såg jag, hur han stod och hängde i gathörnet mittemot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free