- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
183

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Tappio kom bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR TAPPIO KOM BORT 183

möjligt i vägen för karabinjärernas båt. En av dessa avlossade
sin revolver efter den flyende, och knappt hade första skottet
ljudit, förrän camorristen kastade sig i sjön. Det var nu så
mörkt, att jag ingenting kunde se, men de andra förklarade,
att han var oskadad och syntes simma mot en stor båt, som
just hissat segel ute på redden för att gå ut på nattfisket;
båten föll av i riktning mot den simmande, och det såg nästan
ut, som skulle han hinna dit — nådde han blott båten, så var
han i säkerhet, och skyddad av mörkret kunde han sen
landsättas någonstädes på kusten (jag har själv i forna tider seglat
med smugglare och vet, att kustbevakningen ej lider av
sömnlöshet). Folket omkring mig gjorde ingen hemlighet av sina
sympatier för camorristen, och jag överraskade mig själv med
den förhoppningen, att han skulle komma undan — jag vet,
att det låter förskräckligt illa, men jag håller sällan med polisen
här nere.

Men den officiella rättvisan segrade den gången, de hunno
upp honom, och en stund därefter lade de i land med sin fånge.
Händerna voro bakbundna på honom, och han såg så utmattad
ut efter kampen, att han med möda släpade sig fram mellan
karabinjärerna. Mängden följde efter den för alla så fruktade
vägen bort till San Francesco-fängelset, men jag stod där kvar
liksom fastnitad vid marken; ty då de gingo förbi, hade fången
lyftat upp huvudet, och hans ögon hade vilat på mig med en
besynnerlig blick, som var både hatfull och förebrående. Dagen
därpå läste jag i "Pungolo", att en farlig camorrist kvällen förut
blivit efter ett förtvivlat motstånd arresterad vid hamnen och
att polisen äntligen trodde sig vara på spåren efter det
camorra-band, som ansågs ha begått en hel serie av brott.

Jag hade lyckats få en ganska stor praktik i folkkvarteren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free