- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
191

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Tappio kom bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR TAPPIO KOM BORT 191

som övergick min egen. Samma kväll begav sig Cesare i väg
till Piazza Mercato för att söka få tag i den där "ciabattinon".
Framåt klockan elva på kvällen mottog jag visit av en individ,
som jag under andra förhållanden skulle blivit förskräckt att
se stiga in i mitt rum nattetid. Han hälsade på mig bekant
och frågade, om jag kände igen honom, men jag nödgades
bekänna, att jag ej kunde erinra mig honom — han såg ut som
djävulen själv. Han medförde hälsningar från don Salvatore,
som hade viktiga förhinder, men han bad mig vara övertygad,
att jag hade en god vän i honom själv. Jag tackade honom för
hans goda sinnelag mot mig, och jag berättade honom om
Tappio. Jag tog upp min börs och tömde dess innehåll på
bordet bredvid sängen, och jag sade honom, att allt vad jag
ägde tillhörde den som bragte mig hunden tillbaka — jag har
aldrig vidare gott om pengar, jag tror, att det var omkring
tvåhundra francs jag hade. Han lyssnade mycket
uppmärksamt, och jag skall aldrig glömma hans ord, då jag slutat:
"Si non è morto, sarà ccà domani sera!" (lever han, skall han
vara här i morgon kväll). Jag fruktade att han var alltför
säker på sin sak, och jag sade honom, att jag tyvärr visste
väl huru sluga hundtjuvarna voro. Men då han med en viss
stolthet svarade mig: "Sono tutti miei amici" (de äro alla
vänner till mig), insåg jag, att jag hade underskattat hans
förmåga. Jag tackade honom för de förhoppningar, hans besök
givit mig, och han gick sin väg. I dörren vände han sig om
och nedkallade madonnans och San Gennaros beskydd över
mig. Och i samma ögonblick kände jag igen honom. Det var
den mannen, jag så ofta sett smyga sig efter mig, sedan den
förste hade arresterats nere vid molon.

Jag sov bättre den natten, och när dagen kom, insåg jag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free