- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
205

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Soeur Philomène

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOEUR PHILOMÈNE 205

han för sig själv, medan han vände om och gick, ty han kände
sig så gammaldags och främmande mitt i den moderna tidens
alla förbättringar. Han stannade en stund nere på gården och
såg, hur det lyste där uppe i det lilla fönstret till hans forna
rum. Där satt väl en ny student och läste på examen — måtte
han hinna längre i den långa historien om människornas
lidande än hans företrädare, som nu stod där nere på gården, ty han
kom aldrig längre än till kapitlet om människornas hjälplöshet;

och där ritade han ett kors till märke i boken.

*



Det var flera år därefter. Doktorn hade tagit sig ledigt från
Paris-praktiken och farit ner att hälsa på kära trakter igen.
Alldeles sysslolös var han ej, ty sysslolöshet ger hypokondri.
Studier blev det dock inte mycket av — men det var ju också
hans ferier. Alla andra skrevo långa avhandlingar om koleran
— men han skrev inte en rad, ty han hade ingenting att säga.
Och mikroberna, de celebra mikroberna, som, huru små de äro,
dock räcka till att göra en läkare stor — dem brydde han sig ej
om. Han hade då lika liten lust att genom patologernas
mikroskop titta på mikrober som han skulle haft lust att genom
astronomernas teleskop se på natthimlens fjärrblänkande
stjärnor — vad han såg med blotta ögat var honom nog. Och han
såg med sorg, hur det fattiga folket led.

Koleran avtog, men hungersnöden tilltog. På sjukhusen
kom han ej ofta, ty de, som lågo där, behövde ingen hjälp;
bättre läkare än han gåvo dem sin vård och barmhärtigheten
tog hand om deras anhöriga, så långt medlen räckte. En kväll
skyndade han dock dit bort till kolerasjukhuset, ty han hade
hört, att en fransk barmhärtighetssyster låg där för döden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free