- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
217

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - La Madonna del Buon Cammino

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2,2,0 LA MADONNA DEL BUON CAMMINO

Han behövde ej vänta länge. Samma natt angreps en av
grannkvinnorna i fondacon, och då han såg henne frampå
dagen, var hon redan så klen, att det såg ut, som kunde hon
dö varje minut. Hans förslag att hämta dit Madonna del Buon
Cammino antogs nu utan tvekan, och medan allas
uppmärksamhet var riktad på don Dionysio och hans helgon, kunde doktorn
ostörd av alla besvärliga och misstänksamma ögon få
sysselsätta sig med sin patient. Även här inträdde en snabb och
otvetydig reaktion som förtydligades alltmera under dagens
lopp, och samma kväll gick genom Mercatos gränder ryktet
om ett nytt mirakel av den undergörande Madonna del Buon
Cammino.

Så började denna underliga tid då, okänslig för vaka, för
trötthet, ja för hunger, doktorn gick kring från bädd till bädd,
buren liksom på starka vingar av en idé, som nästan bländade
hans syn och som kom all hans skepticism att vackla. Han
kom där med don Dionysio i hälarna till den vanliga synen av
någon halvdöd stackare, där människokonst tycktes ha intet
att göra. Och då en stund därefter Madonna del Buon Cammino
i högtidligt tåg fördes därifrån, följd av hopens djupaste
andaktsbetygelser, gick han obemärkt sin väg, glömsk av allt, i
tigande undran över den plötsliga, konstanta förbättring han
bevittnat, en förbättring som ofta nog såg ut som en åter
uppståndelse från de döda.

Ack! han hade kommit dit ned, där döden, sedd på
avstånd, syntes honom så lätt — lättare än livet. Han hade gjort
föga för de arme, som ledo ikring honom, men han hade
gjort mycket för sig själv — han hade nästan glömt sitt eget
elände. Hans erfarenhet av kolera var redan stor nog, han
visste ungefär vad de andra visste. Han visste, att Ödet råder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free