Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Porta San Paolo — Protestantiska kyrkogården i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltidens natt dansar sin hemska dödsdans kring gästabudens
lekar och kring klostermurens fresker och med lien i hand
vaktar renässansens griftvalv. Döden är en vän yngling med
kransade lockar och drömtyngd panna, skön lik Kärlekens
Genius; och sakta släcker han livets ljus i den utbrunna fackla,
han trampar under sin fot.
Graven är ej förgängelsens mörka boning, fläckad av stoftets
förnedring, graven är den urna, där minnet av en
människosjäl lägges ned.
Och vandraren dröjer så gärna bland gravarna där borta
vid Porta San Paolo. Främlingen ute i världens sorlande liv
flyr till er, tysta främlingar, som för all tid stannat kvar i
det gamla Rom. Fjärran från fara vemodiga tankar hän till
ert väna Campo Santo, där glömska och frid bo bland cypresser
och rosor.
Drömmarnas skymning faller över Rom, och skimret av
antikens aftonrodnad glänser fram över dess öde murar. Skön,
lik reliefen kring en gammal sarkofag, vaktar Italiens sommar
främlingarnas vila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
