Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 1. Huru jag blev knekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 ’
grad ägde chefens egenskaper, han var lugn, redbar, sträng och
rättvis med en eloquentia corporis,, en älskvärdhet och en takt,
som gjorde honom älskad och vördad:, en ståtlig krigartyp som
ett regemente kunde vara stolt över att kunna framvisa.
Under den resan kom jag den höge Herren rätt nära och hade
allt sedan, även efter det vi båda lämnat tjänsten, i honom en
äldre överseende vän.
För resten utgjordes sällskapet av mest hela Karlstads skolas
rektorsklass som varit i Upsala för att erövra den, vita mössan,
som för alla lyckats utom för en, som vi alla sökte trösta. Nästa
gång lyckades han och fick sedan en framstående ställning i
samhället. Efter en glad och uppfriskande resa nådde jag för
första gången Värmlands residensstad.
Nästa gång jag kom dit var det landvägen på skjutskärra från
Finjerödja station, en resa mindre uppfriskande och utan något
angenämnt minne. Staden fanns ju egentligen ej mer; den hade
året förut brunnit ned. Den bestod utom skolan, kyrkan och
frimurarekällaren endast av skorstenar och murrester samt några
provisoriskt uppförda byggnader. Då vi, min kamrat v. Döbeln
och jag, mitt i natten kommit ditskakande på var . sin s. k.
fjäderkärra utan fjädrar uttröttade efter den långa resan, gällde
det att skaffa sig tak över huvudet, och så begåvo vi oss ut på
var sin upptäcktsresa.
Jag hamnade vid den stora villan Voxnäs, som var försänkt i
djupaste sömn. Porten var olåst och jag trasslade mig in med
min kappsäck och strövade ogenerat omkring i trappor och
korridorer, fann till sist i ändan av en av dessa en hopskjuten
utdragssäng, kastade mig handlöst ner i den med kappan över
mig men benen hängande utanför samt somnade ljuvligt.
Vid ett rop på hjälp vaknade jag i dagningen, reste mig
alldeles vimmelkantig upp och befann mig ansikte mot ansikte
med en halvt vettskrämd dam i bara linnet och papillotter.
Vid hennes rop kom ur närmaste dorr utrusande en man i
samma dräkt minus papillotterna vilken jag igenkände som en
Major L. vid Infanteri 22. Tablå!
Med en bön om ursäkt och ett tack för den tilltvingade gäst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
