Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 1. Huru jag blev knekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
till Korpral var man nog det snitsigaste man någonsin varit,
då man till den vackra ko le t ten fick de stora vita epåletterna..
Vi voro det året en 30 stycken, dels kursare, dels utgångna
kadetter, som passerade graderna på Svea garde, så en livad
tid blev det nu. Först skulle man taga examen i soldatkatekesen
samt bliva aproberad till rekryt innan man "fick börja med
vakttjänsten. Det gällde göra fyra vakter som menig och lika
många som korpral och som underofficer.
Sedan den tid jag benådats med de stora epåletterna och
hedrats med uppdraget att vara dagkörpral på kompaniet, har jag
ett mindre vanligt minne. Som dagkorpral hade jag att bo
i kasernen och hade hyrt mig in i ett vindsrum hos skolläraren
i det ’lilla huset, på backen bredvid porten ut till
Ladugårdsgärdet. En dag i Mars månad hade jag krupit i säng i god tid och
hoppades i lugn få sova ut efter dagens mödor, då på en gång
larm slogs nere på kaserngården av vakttrumslagaren som
vandrade runt Logementen.
Knappt hade jag hjälpligt kommit i byxor och stövlar förr
än min vän 8 Carlson kom instörtande »För tusan, raska på
gradpasseraren, det gäller att som en oljad blixt stå i kompaniet
och avlämna, det är uppror i staden.»
Utan att tänka på kylan fick jag på ko letten och tecknet
till min värdighet, som korpral av dagen, huggarn i sitt
ge-häng av vitlackerat läder, samt var inom ett par minuter uppe
i logementet där manskapet i hastigt tempo höll på att krypa i
sina kläder. Och så bar det av ner på kaserngården där
kontingenterna ställde upp med front åt gatan och mottogos av
befälet.
Så hämtades skarpa patroner från förrådet och utdelades,
allt under det en tunnklädd dagkorpral stod bakom och frös
jämmerligen. Så »Höger om marsch» och ut bar det genom
grindarna. Det var skönt att krogen fanns i kasern så man
kunde få något som värmde.
Det egendomliga förhållandet var att denna inrättning var
inhyst i det lilla gamla Fredrikshof, där nu krigshovrätten bor
och i vars första våning ordersalen låg, där de, som för flitigt
besökt våningen inunder, fingo sin dom i Majorsförhören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
