Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 1. Huru jag blev knekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
här: »Grisar fram var hans ord och hans trupp skrek med mod
vi vill hämnas vår fargalt han lider».
Det blev så litet lugnare på vakten och där fick jag i likhet
med kamraterna som ett vedermäle av Kungl, nåd från
Hertigen av Östergötland, vars hus vi skyddade, en halv Bayer och
två cigarrer.
Ja dessa vakterna voro just inte något vidare behagliga, om
det ej kom till sådana där små muntrationer. Det var ganska
långa två timmar man vandrade av och an på gevärsbron.
Värsta timmarna voro mellan 2—4 på natten. På dagen var det
att ha ögonen med sig, så att ingen, som var därtill berättigad,
gick miste om sitt gevärsrop samt att göra honnör för befäl
som passerade. På natten måste man anstränga sina sinnen
för att hindra kommendanten v. Troil, »mjölksurran» benämnd,
att obemärkt av utropsposten på Fredsgatan smyga sig på en.
Det tycktes vara denna höge potentats livsuppgift att med
indianens list smita om hörnet då han gick hem från Stora
Sällskapet på natten. Jag minnes en natt då han ordentligt’
blivit anropad och mottagningstruppen ryckte ut emot honom.
Korpralen lät sina män fälla bajonett och avfordrade honom,
fältrop och lösen. Då han fått detta och skulle låta
mottagningstruppen rycka in kommenderade korpralen, fast manskapet
stod med färdigt gevär, helt om marsch, vilken ovanliga
manöver belönades med arrest. Mera krigiska tag visade denne litet
bortkomna korpral något år senare då han med utmärkelse
deltog i franska kriget.
Men det kan ges mänskliga känslor även hos
kommendanter. Jag tänker på överkommendanten, »Sven i helvetet»
(alias Lagerberg), som, då han i en av slottets korridorer fann
en post, som ställt bort geväret och bekvämt satt sig att sova.
helt sakta väckte honom sägande: »Snart kommer korpralen
och visiterar, och kom ihåg min gosse att de stora hundarna
inte äro de värste, ajö med dig».
Det rådde den tiden ännu vid vaktombytena vissa
ceremonier såsom t. ex. deri vackra genoindragningen, som man, med
nu rådande begär att peta på allting, tagit bort. Detta har även
gått ut över trumman med sin trumstol som stod mitt framför ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
