- Project Runeberg -  Gammalt och nytt /
31

(1929) [MARC] Author: Gustaf Cederström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 1. Huru jag blev knekt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3i

infanteriets officerare passerat, samt övade mig i handgrepp
och vändningar. Mästare som instruktörer i de styckena voro
gardets korpraler. Resultaten konstaterade man lätt och från
den tidens synpunkt sett voro de utmärkta. Att se hela
regementet i glittrande solsken göra
handgrepp med blankskurade gevär
och bajonetter var en ståtlig syn på
en tid, då gevärets uppgift egentligen
var denna.

Efter fullgjord gradpassering och
avlagd officersexamen nådde jag den
22 november 1864, målet, erhöll
fullmakt som underlöjtnant utan lön vid
N:o 26 Kungl. Vermlands Fältjägare
Regemente.

Min officersbana blev ej lång och
mitt sista möte gjorde jag 1867.

Då jag trodde mig hava anlag som
målare begärde jag utrikes
permission 68 och 69 och inlämnade, efter
att hava passerat graderna litet i det
nya yrket först i Düsseldorf och
sedan i Paris, i Maj 1870 med svidande hjärta min avskedsansökan.

Med den varmaste tacksamhet har jag alltid tänkt tillbaka
på den tid jag hörde till »Calsta» jägare, och av allt, som gjorts
för min uppfostran, har intet haft den stora inverkan på mitt
kommande liv som den. Att det fanns något inför vilket allt
annat måste vika, plikten, fick man skarpt inskärpt, man lärde
att lyda men även att befalla och främst något varav jag nog
hade stort behov, att veta hut.

Men även för den gärning som sedan blev min var min
militära uppfostran av stor betydelse. Jag hade aldrig kunnat måla
de Carolinska bilder jag gjort om jag ej intimt levat mig in i
soldatens säregna kynne, hans sätt att se och tänka, studerat
hans rörelser och hela habitus. Liksom ingen kan måla hästar
utan att vara ryttare, eller eleganta damer utan att hava
undgåtts i deras kretsar, är det bäst att låta bli att måla soldater
om man icke varit det själv.

LÖJTNANT GÖSTA FLORMAN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammnytt/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free