Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 2. En gammal resenärs erfarenheter och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MENTONS OMGIVNINGAR
EN GAMMAL RESENÄRS ERFARENHETER
OCH RÅD
Man har nästan knappt rätt att kalla sig
för resenär, då det endast är den obetydliga del av
jorden, som nu håller på att äta upp sig själv, man
känner, men de iakttagelser, man gjort på denna lilla biten kunna
nog även hava sin tillämpning på vad som ännu återstår att
beresa.
Min första, resa år 1867 gällde Tyskland. Kommunikationerna
voro då mindre snabba så att man på resan söderut måste
övernatta i Alvesta. Sovkupéer värö då okända, den som ville
resa snabbt slet ganska ont, som jag vid min första resa till Rom
år 1871, direkt från Knivsta station utan uppehåll. Rätt upp
och ner fick man sitta och sova med huvudet slinkande
förtvivlat hit och dit, och frysa ganska våldsamt. Så minnes
jag att i den oeldade kupéen vid färden över Brenner det var
så kallt att jag tog upp den tjocka golvmattan och bredde över
111ig på natten för att skydda mig mot kölden. Bättre och snab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
