Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 4. Skötseln av en stor herrgård vid mitten av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
TIMMERDRIVNING
han mig i ett brev till Florens. Efter honom kom mästerskytten
västgöten Anderson vars porträtt i hel. figur jag målat, bland
det bästa jag åstadkommit, men så kände jag väl originalet.
Att se honom med sin skrangliga Lefaucheux knäppa enkla
beckasiner var en fröjd för en jägarsjäl. Ja styva jägare voro
de ofta dessa skogvaktare och ofta även styva i avseende på
vårdandet av skogens bestånd, men med avseende på det vildas
bestånd lämnade de mycket att önska, helst i äldsta tider då
de fingo betalt för alla »skott» de lämnade i köket. Jakten var
också därefter, och trots att vi disponerade över tre socknar
och alltid ägde utmärkta hundar, blev jaktbytet ej vidare
storartat. Skogen däremot, som vårdades utmärkt under min Fars
tid ända sedan 50-talet, visade sin tacksamhet genom ståtliga
återväxter.
Den yttre ekonomien krävde en mycket stor personal.
Inspektor, rättare, boskapsskötare samt en hel mängd statare och
torpare, de flesta med goda och stora torp, för vilka de hade
att göra dagsverken och körslor, mest till bruken med säd. Med
dessa torp var det egendomliga förhållandet, att samma släkt
nog under ett eller annat århundrande innehaft dem och kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
