Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 4. Skötseln av en stor herrgård vid mitten av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ALSIKE GÄSTGIVAREGÅRD
lades efter torpet Löfhagaren, Oxhagaren, Ny vreta ren, Morarn
m. m. och att torpet alltid övertogs av äldsta sonen. Ett enda
undantag från den regeln påminner jag mig, då den äldste
sonen Abraham i Löfhagen fick ge plats år brodern Jacob på
grund av sin opraktiska läggning. Detta medförde, att de båda
bibliska bröderna icke under sin livstid mera talade vid varandra.
Dessa gamla torparsläkter betraktade oss i botten som några
inkräktare, utbölingar, som ingen gammal hävd hade bakom oss.
I allmänhet hade torparen dräng och piga samt häst. Denna
senare blev för honom under skjutsarnas tid, innan järnvägen
fanns, en frestelse att ligga borta vid gästgivaregården för att
skjutsa. Alsike hette gästgivaregården, den tiden ett slags
utvärdshus till Uppsala, dit Gluntarna käride vägen, och där
det pokulerades väldeliga. På den krogen söps nog mesta
förtjänsten på hästen upp, ända till min Fader på min Moders bön
gjorde slut på krogen.
Förutom denna arbetarestam funnos vid gården mjölnare,
smed, murare och snickare. Fisket var utarrenderat mot vissa
pund fisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
