Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 5. Den svenska herrgårdskulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
för till henne den befruktande pollen och sålunda kunde sägas
hava bidragit till utvecklandet av herrgårdskulturen.
Allting flög inte den tiden till en utan ansträngning genom
telegraf, telefon och radio, utan det gällde att lägga manken
till för att hålla sitt ingenium i spänst. Huru förvånad blev
man ej, då ma;n kom till ett sådant fridfullt lanthem, över huru
stort intresset kunde vara. även för det, som låg utom dagens id.
Om kvällen vid brasan fördes ofta en lärorik konversation om
den senaste boken, dagens frågor dryftades, och man kände
att man var i en för allt mänskligt intresserad miljö.
Ur den har en ganska stor del av våra föregångsmän utgått,
liksom så många av våra för sin stora rättrådighet kända
ämbetsmän, som haft huvudgården Sveriges skötsel om hand.
Till sådana hem drogos gärna de som sympatiserade med de
intressen som där voro ledande, och så uppstodo litet varstans
i landet kulturella centra sådana som t. ex. Ransäter.
Det låg något gammaldags patriarkaliskt över dessa hem,
känslan för familjen, allt samhälles urbild, var där ytterst stark
liksom den av disciplin och underordnande under familjens
huvud. En nästan lika stor makt hade där, om ock något
förmildrad, modern, gamla tiders matmoder, hon vars stora roll
under våra nästan ständiga krigstider vi aldrig få glömma. Under
mannens långa bortovaro i främmande land var det hon som
skötte gården, var en mor för folket, praktisk i lika hög grad
som hållanide på sin släkts värdighet. Så läto dessa storslagna
fruar de hemskickade kvarlevorna av deras i kriget stupade
män ligga i iskällaren under avvaktan på skörden, som skulle
sätta dem i stånd att med erforderlig ståt fira en likbegängelse
som var hjälten värdig.
I en stor tacksamhetsskuld stå vi till denna kultur, som
frodades på herrgårdarna, dessa drivbänkar för svenskheten, där
urgamla seder och vanor fortlevde liksom traditionerna,
familjens helgd, religiositeten, laglydnaden och kungatroheten, och
där ledmotivet var den på kärleken till torvan fotade kärleken
till den stora torvan — Fosterlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
