Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 6. 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag är förvissad att mången med mig kommer att då se
honom med andra ögon, göra honom och hans framsynthet
full rättvisa, ångra förhastade domar.
Det gives ett porträtt av Konungen taget kort före hans död
där han ses sittande bredvid sin gemål.
Den härligt ståtlige mannen sin tids skönaste Kungagestalt,
han som så lätt vann folkets kärlek, sitter där bruten, liksom
nedtryckt, av medvetandet att denna känsla förbytts nästan
till ett dolt förakt för en drott, som låtit en krona falla, från
sitt änne utan att försvara henne.
Och dock, ser man nogare på bilden, kan man spåra det
fasta hoppet att den dag vill komma, då man erkänner, att
den seger han vann över sig själv, som lät honom, den förr
så älskade, för ögonblicket misskänd stiga ned i sin grav, det
offer av sig själv han bragt sina båda folk, varit till deras lycka.
Huru förkrossande måtte ej förolyckandet av stamfadrens
verk känts, huru brännande den skymf, som tillfogats Sveriges
Konung, en skymf vilken kändes av oss alla, och lät handen
instinktlikt söka svärdsfästet.
Helt visst var det denna känsla som drev de folkmassor som
drogo till Rosendal och fick sitt uttryck i det rop, som utstöttes
av en arbetare bland massan, »Gå mot Norge, Ers Majestät.»
Så sömnigt det gamla Göta Lejon blivit, så försoffade vi äro
av det hundraåriga lugnet, är jag ändå viss, att i den stunden
ej behövts någon stor gest av härskarehanden för att störta
oss handlöst i ett mördande brödrakrig.
Men lyckligtvis hade handens herre makt över henne.
Den som tagit till valspråk »brödrafolkens väl» hade ju för
resten bra svårt, att kasta det ena av sina folk mot det andra.
Föreningen var ju från början illa hopkommen, kom snart
på sned och icke minst vår uppfattning av vad unionen
verkligen betydde. Vi gingo nog i allmänhet och inbillade oss att
Norge var en integrerande del av Sverige, hade en
underordnad ställning, liksom Skåne, Halland, Bohuslän och Blekinge
var inkorporerat med oss under gemensam flagg.
Det finnes en ganska stor analogi mellan unionens och
flaggfrågans förlopp, flaggans succesiva förvandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
