Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II kap. Reflexioner över aktuella frågor - 2. Platityd och nuditet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Så hittade man på fikonalövet, som undan för undan
utvecklats och blivit en ga,nska dyrbar affär. — —
Det nu förhärskande kvinnomodet finner jag särdeles vackert
med sina ledigt fallande, kroppens form följande, tunna
klädningar, den lagom korta kjolen, som visar det smäckra benet
med sin eleganta sko och tvingar till en vacker gång, ett av
kvinnans största tjusningsmedel. Med fasa tänker man på
möjligheten av en renässans av den långa kjolen, den snuskiga
»dammsugaren», som dessutom var till för att skyla de.n som
en korkskruv vridna, illa uppdragna strumpan och den ofta
förekommande ankgången med båda eller oftast med blott den
ena foten gående in med tårna. Att kroppen är litet för blottad
och illa skyddad mot kölden, att den spindelvävstunna
silkesstrumpan i dein låga lackskon illa ersätter den fotbeklädnad,
som här i detta hårda klimat fordras, den hemska pampuschen,
må nu vara resandes ensak — och kommer nog att lika litet
avskräcka våra damer vid ingången till 1900-talet, som det
begynnande 1800-talets därav läto sig avskräcka. Även i det
fallet råder analogi mellan förebilden »le style Directoire» och
den nu rådande damdräkten. Båda leda sitt ursprung från
liknande katastrofer — revolutionen och det gräsliga
världskriget. Ur revolutionans bloddränkta mark spirade en stark
levnadslust, som sökte sitt uttryck i dyrkain av den kvinnliga
skönheten, och aldrig har en så vällustig stämning, en så
frenetisk danslust härskat, som efter återvändandet till livet efter
skräckdagarna. Så även nu.
Kvinnokroppens kult under Direktorium snart sagt ersatte
den gamla religionen, Venus ersatte Maria, och liksom denna
fick sin målare i Rafael, fick Venus sin i den store David, som
med förtjusning utarbetade förslag till kvinnliga dräkter.
Han utgick ifrån, att man skulle dölja så litet som möjligt
av kvinnokroppens skönhet och linjernas renhet. Lintyget
försvann, det gjorde fula veck, tog för mycken plats, de tjocka
tygerna siden, sammet och brokad ersattes med de tunnaste,
mest genomskinliga tyger, crëpe de chine m. fi.; ben och armar
voro bara och oftast även, ett av brösten, allt utan minsta
hänsyn till klimatet, som dock till sist drev fram bruket av den
stora schalen, i vilken man kunde skyla och skydda sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
