Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 1. Gotthard Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Till sådana betraktelser hade han ett gott tillfälle under de
långa ensamma dagar han kraftlös och halvblind låg väntande
pä döden i sitt lilla tarvliga rum vid Via Nomentana, dit han
flyttat för att undgå att uppslukas av parasiterna i villan.
Om man som jag haft tillfälle att se hans brev från denna
sista tid, gripes man av den djupaste medkänsla. Under väntan
på ögonoperationen skriver han sista månaden av sin levnad:
»Tyvärr ser jag intet, ej ens med synglas, och skriver som en
somnambul utan att se vad jag skriver.» Och senare någon dag
fore sin död: »Jag har ej fyllt måttet av mina prövningar. Ack
att ingen kan läsa Jobs bok för mig.»
I hans hemorts press Östgöta Korrespondenten av den i nov.
1900 finner jag en riktig uppfattning av Werner med anledning
av den redan då hotande blindheten.
»Ett ledamotskap i Svenska konstakademien har t. ex. ej
kunnat sträcka sig till Bolinderska frisens mästare, och vårt
nationalgalleri anser sig fortfarande kunna undvara ett typiskt
alster av hans konst.
Dessa motgångar kan dock Gotthard Werner bära, och icke
heller lär det öka bördan av hans nu iråkade olycka, att våra
smakdomare och skrivare på konstområdet, som så ofta hugna
allmänheten med mlnituösa rapporter om de nytända
konstnärsljusen, knappast om honom haft en enda riktig sak- eller
personaluppgift.»
En grym ödets lek ville, att Werner, trots sin konstnärliga
smak för det pittoreska i bostadsväg, skulle komma att sluta
sina dagar i ett av de förfärliga hyreskasernpalatsen som han
så innerligt hatade och som likt svampar vuxit upp under den
romerska tomtjobbaretiden.
Hit hade han sammanfört sitt artistiska bohag, och här
utandades han sin sista suck. En svensk vän stod troget vid hans
sida under denna tunga tid, Olof Hjortzberg. Ännu den sista
dagen lyste ett drag av den finhet och älskvärdhet fram, som
nog var kärnan av hans väsen. Han ville hjälpa Hjortzberg
fördriva tiden under den långa väntan på döden: »Titta på
mina skissböcker, dem har du aldrig förr fått se», var bland
hans sista ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
