Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 7. Georg v. Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
känner till egenskaperna hos de olika läder han begagnar, vi
i allmänhet ej hava annan kännedom om våra färger än deras
pris på färghandlareräkningen. — Denna brist på kunskap
har haft den ledsamma föliden, att så många av v. R:s dukar
spruckit eller på annat sätt lidit. En egendomlighet för R.
var att han varje dag, då han slutat, gned och putsade sin
palett tills han fick den fin och glänsande som en spegel. —
Akvarellen och etsnålen behärskade han suveränt och
modell-lerstocken låg ej illa i hans hand. -
Så gärna han under arbetet, då lusten föll på, kunde språka
med modellen, fann han det alltid vara en tung corvée att vid
porträttséancer få lov hålla målron vid makt för att hindra
olycksoffret att somna. —
Med modellerna däremot generade han sig ej, var hjärtlig
och vänlig och fick dem att i stället prata själva om sina små
bekymmer, så han fick tiga när han ville.
En av hans favoritmodeller minnes jag, en ståtlig
poliskonstapel Anderson, som stod för Carl XV:s kropp.
En dag gingo R. och jag ut för att äta lunch och lämnade
modellen. — På vår återväg möttes vi på Drottninggatan av
en egendomlig syn.
Vännen Anderson hade även blivit sugen, och för att kunna
inkognito gå på krogen, tagit min högst vräkiga, ljusgula
Pa-riser-sommarytterrock utanpå hela härligheten. —• Han var
nu, med rocken uppslagen, så att den guldsmidda husarjackan,
det breda blå bandet och de andra dekorationerna voro fullt
synliga, på väg åter till sitt arbete. Tablå!
På ateliern mottog R. inga besök men hade på den atelier
han senare innehade vid Målaregatan ett litet titthål, som ingen
kunde ana, varigenom han kunde se vem som knackade.
Även mig tog han ända till de senaste 25 åren nästan aldrig
emot och då endast för att rådfråga mig, men sedan fick jag
en hemlig signal som öppnade den slutna dörren, i motsats
till den signal, som vår vän Malmström plägade ge dem, som
ansågo sig böra vara favoriserade, vilken för honom angav
att den bultande ej var önskvärd. —
Trots den stora behärskningen av uttrycksmedlen och den
lätthet, varmed han arbetade, var R. aldrig nöjd utan led av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
