Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 7. Georg v. Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16;
att Nationalmuseum vägrade inköpa den. I stället skänkte
han den till Museum i Weimar som ett tack för i ungdomen
visad gästvänskap.
Från det Leyska, inflytandet man märker i hans första verk,
frigjorde han sig snart och utvecklade sig allt mer personligt.
Den, som mest inverkat på honom och visat vägen åt detta
håll, var Velasquez, målarnes målare. Efter upprepade besök
i Spanien och studier i Prado-museet har Rosen fått mera bredd
i föredraget .
Den konstnär, för vilken ban hade den största personliga
sympatien, var Rubens, det svällande, blodfulla livets målare.,
inför vars jätteproduktion, som dock aldrig blev banal, han
alltid stod häpnande. Dessa båda voro hans älsklingsmålare.
Båda voro fina världsmän, hovmän och grandseigneurer,
Konungars vänner, ambassadörer, när det så föll sig, samtidigt
som de voro sitt lands största konstnärer. —
Analogien är ju ganska påtaglig.
För en konstnär av Rosens mått är det en stor uppoffring
att ägna sig åt modern skolundervisning. Helt annat om det
gällt att som gamla tidens mästare hava ikring sig elever,
vilka på samma sätt, som jag en kort tid fick göra, arbetade i
hans verkstad och fingo stjäla sig till att se huru han gick
till väga.
Som lärare var han emellertid utmärkt. Med säker blick
granskade han elevens arbete och avgav kort och koncist sin
mening, påpekande just vad som skulle påpekas. Vilket
inflytande ban hade på de ungas utveckling spårar man lätt i
deras senare gärning; det hade man t. ex. tillfälle på
Josephsons utställning konstatera, och huru mycket har icke Richard
Bergs målning, som påminner om Rosens, för att nu tala om
ett par av de främsta bland hans forna elever.
Eleverna beundrade honom som konstnär, men kände sig
alltid litet imponerade av hans uppträdande, då han behandskad
och sirlig gjorde sin entré på ateliern. Om någon emellertid
vände sig till honom enskilt med sina bekymmer, märkte han
dock snart att under den strama ytan klappade ett varmt hjärta.
Ungdomen är nu och skall vara röd, det röda är ju det unga
livets färg. Den har alltid lust att dra sig åt vänster. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
