Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 7. Georg v. Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Dennes svar var att han reste sig i släden och med sin käpp
rappade till hästen, som i galopp förde honom fjärran från de
bönfallande. Detta ämne har han hela sin levnad gått och
tänkt på. Började så för ett par tre år sedan på en jätteduk
men beslöt att minska skalan, skar så av duken mer än 2
meter och började om. —
Nu var tavlan endast upptecknad med kol. Hans levnadsdröm
blev, gudnås, ej fullbordad, men lyckligtvis finnes den härliga
färgskissen, som visar vad detta verk borde blivit.
Han bad mig skära sönder den stora duken och lämna bitarna
till akademiens mindre väl lottade elever, för att måla studier,
vilket jag lika litet som de skulle havt hjärta till. —
Ingen jämmer eller klagan gick över hans läppar, endast
en gång undrade han, varför detta skulle gå ut just över honom.
Han var beredd på svältdöden. —
Mod, det hade han ärvt av sina förfäder, ett mod, som i hans
hopplösa strid kanske överträffade deras på slagfältet. —
Ovillkorligen fördes tanken, då man såg huru han bekämpade
smärtan, sökte visa sig lugn och oberörd, på historien från
moderns hemland, om den spartanske ynglingen, som lät räven,
s|om han dolde under manteln, sarga sig, utan att låta en min
förråda det. —
Allt mindre ofta råkades vi emellertid ju längre sjukdomen
framskred, men emellanåt kom han ännu på min atelier, vars
hiss han dock ej utan tvång från min sida ville begagna, och
som i gamla tider kritiserade vi tillsammans vad jag hade för
händer på skärpen, liksom jag plägade göra hos honom.
Det är just detta, bristen på en väl menad skarp kamratkritik,
som gör skillnaden så stor emellan Stockholm och Paris —
som det var i min ungdom. På ryggen kommer den gärna här.
men den, som likt ett friskt vårregn på samma gång piskar
som friskar upp, den är nog mera sällsynt — den fanns hos
konstnärsförbundet. —
Emellanåt mottog jag dock fortfarande dessa små billetter,
som han var sådan mästare i att elegant turnera. — Ännu
dagarne före sin död var han livligt intresserad av vad som
hände i världen. Käre, skrev han, jag har varit utom mig efter
läsningen av vad fransmännen företaga sig mot obeväpnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
