Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 8. Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
i ett av sina brev: »På den tiden sutto, som Hugin och Munin
på Odens axlar, Boklund och jag på konungens manande gott
för konstnärerna», och att livet i Konungens närhet var fritt
och otvunget i det lag han samlade omkring sig av kvickt
och begåvat folk, bland dem hans konstnärsvänner Höckert,
Rydberg, Boklund, Scholander m. fi. men nog gingo ofta
Höckerts tankar från akademiens skolor tillbaka till Paris.
Kvick, glad och behaglig som han var, drogs han nu
in i det glada Stockholmslivet, bland annat i det exklusiva
Kafeet eller snarare sällskapet »Thunberg», dit de flesta
intelligenta, kvicka karlar samt konstnärer av olika slag och en
mängd officerare plägade samlas. Stället, som egentligen
endast var ett helt litet kafé i huset bredvid det, där han hade sin
ateljé vid Arsenalsgatan, där nu tidningskontoret är beläget,
var naturligtvis som alla andra småkaféer tillgängligt för var
man. Men nog drog man sig för att gå in, om man ej hörde
till cenaklet, ty risken att bli uttittad låg nära. Så hände en
gång då jag var där att två helt unga gossar av nyfikenhet
på det mär,kliga stället smugit sig in och beställde en halvbutelj
punsch (pris i krona den tiden). Då upphov plötsligt den
utmärkte violoncellisten Arnold sin röst på sin dåliga svenska:
»Mamsell, icke giva barn stark vara». En annan gång kom en
ung artilleriofficer, försedd med en yvig, borstlik svart peruk
in, men mottogs med ett: »Tag av kasken, herre». —
Artilleriets huvudbonad var nämligen på den tiden en kask med en
yvig tagelliggare. Så exklusivt var stället, att till och med jag,
trots officer, aldrig skulle vågat titta in där annat än under
vingarna på någon stamkund.
Att uppräkna medlemmarna i denna förnäma aeropag kan
jag ej, men nästan allt vad som utmärkte sig för kvickhet
eller talang inom alla områden samlades där kring den så
utomordentligt fine, taktfulle och älskvärde Svante Hedin. Att
Höckert skulle trivas gott bland dem var naturligt, och där
hade jag glädjen bli föreställd för honom och få tillstånd
att besöka hans ateljé.
Jag vill undra, om någon av det sällskapet skulle åter vakna
till liv och kasta en blick omkring sig i den trakten, där
glädjen och humorn så starkt rådde, vad han nu skulle säga. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
