- Project Runeberg -  Gammalt och nytt /
188

(1929) [MARC] Author: Gustaf Cederström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 9. Michelangelo som uppfostrare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

Ända från antiken har den goda målningen hållit sig uppe
i Italien mera än i något annat land, och jag tänker att det
alltid så skall förbliva.

Den gamle höjde, då han skulle skilja de utvalda från de
förkastade, högra armen med handen öppen, likt Kristus på
de dunkla silvermolnen, sådan som han framställt honom på
det storverk, den yttersta domen, som han just då hade under
utförande.

Så slutar Francesco, som det vill förefalla, ännu helt darrande
med följande ord:

Så talade Michelangelo, och därefter kunde ingen locka ett
ord mer över hans läppar.

Detta tilldrog sig, som redan sagts, 1538, då Tizian var 60
år gammal, Tintoretto 25 och Veronese endast en gosse.

Medan jag satt och funderade över vad jag läst, tyckte
jag mig ha en syn.

Jag tyckte mig se undermannen, iklädd den dräkt han bar
då han begav sig till sitt hjärtas vördade härskarinna, den
svarta tröjan med sin höga krage, den korta spanska kappan,
den höga svarta filthatten med uppvikt brätte på huvudet och
handskarna i den vänstra handen, med spänstiga steg stiga
in i den sal av vårt Nationalmuseum, som humorn döpt till
»la chambre des horreurs».

På de utstående kinderna glödde feberns rosor, och de skarpa,
stickande ögonen granskade de för honom nog så främmande
konstalster, som dominerade i den salen.

Vad han tänkte, kan man möjligen med stöd av det
föregående gissa sig till.

Den första tanke som trängde sig på honom var helt visst
en undran. Vad är målet och vartill tjänar det, som min
blick nu får skåda? Blir någon glad, lycklig eller förädlad
därav, eller få några höga, ädla tankar här något uttryck?

För honom var det nog svårt att tänka sig att unga, ofta
begåvade, människor, sökte skära av sambandet med sina
föregångare, syntes förakta vad dessa under seklers hårda strider
samlat för ett konstnärligt arv åt dem, sökte skapa något
som de ansågo vara nytt, men som nog kan spåras tillbaka
till en del av dessa föregångare redan gjorda observationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammnytt/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free