Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 11. Två skånemålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
En stark ras är ju även som bekant den, som bor söder om
vägen, med en livskraft, som ofta trotsar tiden. Så ha vi nu
där nere två av våra främsta målare, som ännu vid hög ålder
mecl kraft föra penseln, den 93-årige Gustaf Rydberg och den
86-årige Nils Forsberg.
Båda räknar jag bland mina äldsta vänner, en
vänskap-som går en människoålder tillbaka.
Den sinnets jämnvikt, den godmodighet, den ro att
självständigt vandra egna vägar, som utmärker dem, ha de nog
båda sugit ur den feta, starka myllan.
Min vänskap med Gustaf Rydberg är äldst, då jag
redan som underlöjtnant genom hans vän, löjtnant
Brandelius, med vilken han en tid delade ateljé, fick tillfälle besöka
denna, se Rydberg framför sitt staffli. Av de besöken liksom
av dem jag samtidigt gjorde i von Rosens ateljé, där jag fick
skåda dessa bådas storslagna sätt att handskas med penslarna,
väcktes nog till stor del min lust att utbyta sabeln mot penseln.
Sedan kom min långa vistelse utrikes och avbröt cletta
lärorika umgänge, ända tills jag på allvar slog mig ner här hemma
och kom att ha ateljé i samma hus som vår store
landskapsmålare, vilken jag därigenom kom mycket nära. Men ännu
närmare kunde jag studera honom, då vi sedan om somrarna
gästade Mor Cilla i Arild och dagligen arbetade i denna
gudomliga, från vanliga turister förr nästan kemiskt rena nejd,
-—paradiset i Sverige. — Nu har det kommit en ldåda på oss att
med lock och pock dra dit turister, som ingalunda bidraga
till det karakteristiska hos våra härliga nejder, och nog har
mycket av den charm, som drog penselns män från många
håll, Sverige, Danmark och Tyskland, till Mor Cillas enkla
krog, därigenom förflyktigats, och det vimlar längs stränderna
och i bergen av regelrätta Bædekerbäi’are, och klumpiga
najader, befolka de grottor, man förr befolkade med sin fantasis
skapelser. Men ändå förblir Arild ett underverk av härlig
natur, om ock de vimlande turisterna föra tanken till
»fili-kromens» visa:
»Naturen vill sova den väna
Men får ej för menskorna de fäna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
