Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 12. Hans Heyerdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
cleras originalitet.» För resten kanske det bästa sättet att leda
elever, efter den erfarenhet jag sedan gjort.
Den underbart självlysande, ibland nästan som emalj
verkande färgen 1 hans tavlor var nog en tempera, som han ofta
använde, så exempelvis i min hustrus porträtt. Att tempera
föreligger, kan man ej upptäcka en gång, då duken är
fernissad, men den har en oerhörd fördel framför oljan, att man
kan komma tillbaka på vilket ställe som helst, utan att färgen
mörknar eller blir fläckig. Detta är nog skälet till att H:s
dukar om än aldrig så genomstuderade alltid verka fräscha,
trots ommålningar och retuscher. Mången gång har jag stått
och sett på, när han arbetade, och häpnat över så oerhört litet
färg han lade upp på sin väl hållna och putsade palett, och.
dock verkar hans målning pastos. Huru underbart klara och
friska verka ej hans arbeten! Tänk på mästerverket den,
gud-nås mycket sönderspruckna, »Botfärdiga Magdalena», vilken
underbar målning, den verkar »skapad», icke målad, kanske det
märkligaste av allt vi få skåda på utställningen. Men jag
saknar där en hel del av de arbeten som tillkommo under den
period H. vurmade för Eddan. Jag minnes ett av dem, en stor
duk, som framställde en bärsärk, som satt spritt naken mitt i
snön med alla sina fienders avhuggna huvuden liggande runt
om sig och svärdet, varmed detta skett, nedstucket i snön
framför honom. Denna stora duk målade han i Florens och var
eld och lågor hela tiden han arbetade på den. Även »Charons
färja», ett mycket vackrare exemplar än det som ses här, skapade
han där. Man saknar dessa fantastiska skapelser, en alldeles
särskild yttring av H:s skaparglädje.
Som porträttmålare står Heyerdahl bland tidens främste, och
en annan del av hans konstnärsgärning, där han lyser som ett
högt skinände ljus, är hans framställning av det nakna, där jag
nästan jämställer honom med vår mästare i den vägen, Zorn.
Det nakna är ett kriterium, det högsta vad framställningen
beträffar inom målarkonsten, och i norden äro de undantag, som
våga sig på problemet. Så mycket stoltare kunna vi vara över
de nu nämnda båda undantagen. Tänk på Zorns feta rygg i
badbaljan, eller på den nu på franska utställningen synliga flickan
som står i sin tub, eller på Heyerdahls den guldskimrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
