Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. kap. Från det moderna Italien - 2. Fascismen och dess skapare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man åkte direkt in på den monumentala gården, men även
där liksom i palatsets lättgångna trappor vimlade det av
detektiver under vilkas rockar man tyckte sig se revolverhölster
skymta. Det må man ej heller undra på efter de 4 attentat som
Mussolini undgått. Som alltid i palatsen från den tiden kom
man i huvudvåningen med den ökända balkongen först in i
en väldig anticamera med stora antika länstolar, på vilka för
ögonblicket några audienssökande nunnor slagit sig ner; på
väggarna hängde gobeliner och mitt på golvet stod en jättestor
modell av en galér i 1/10, tycktes det, av naturliga storleken
med sina 32 par åror, var och en skött av två man. Så kom
man in i ett galleri av två våningars höjd med välvt tak prytt
med fresker av någon Rafaelselev. I detta rum tycktes det mest
vara anhängare av medelklass, likt de gamla Romarnas klienter,
reporters och fina detektiver som väntade. Så kom en
ytterligare salong där Mussolinis adjutant en sjöofficer i parad tog emot
en mera select publik och så stod jag med nerverna på helspänn
inför ingången till Sphinxens håla. Genom ett mindre kabinett
fördes man så in i den jättestora sal där il Duce residerade.
I dess bortersta hörn vid ett kolossalt antikt bord av valnöt,
som stod snett över hörnet satt mannen som vid vår ankomst
reste sig och gick oss till mötes, hälsad av oss med den
gammalromerska hälsningen, besvarade den på samma sätt samt förde
oss till bordet, vid vilket stod några höga gammaldags
länstolar. Innan han satt sig ner bakom bordet passade jag på att
hålla ett litet tal till honom.
Syftet med mitt besök var att få på nära håll se den man som
gjort så mycket för ett land, som jag lärt mig så varmt älska,
tacka honom därför samt få trycka hans hand. Så steg han upp
kom fram till oss och underhöll sig livligt med oss, bland annat
ville han veta huru vårt språk löd och huru det uttalades, vad
jag skrivit i tidningen om honom hade han läst, samt frågade
vad jag nu målade. Vid mitt svar att jag sedan jag fyllt 80 år
lagt bort paletten, då jag ej ville dö bort så småningom, ville han
först ej tro på de 82 åren, men sade sedan med eftertryck, »det
förstår jag». Invid det stora balkongfönstret stod under hela
tiden en skulptör i färd med att modellera hans huvud. För
denna kollega kände jag ett djupt deltagande, ty inte stod han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
