Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammalunda skedde det hvarje gång en svart
likkista bars bort ur huset.
Hvem som ville kunde räkna de föddas och
dödas tal, ty seden hade varit sådan från
Anders Olofssons dagar att för hvart gosse- och
flickebarn, som lades i den brunmålade
vaggan, där det fanns utrymme för två, slog
husbonden in en hästskosöm af mässing i
grindens öfre rambalk, men den dödas hädanfärd
utmärktes medels en bredhufvad järnspik.
Åtta gulglänsande mässingsnaglar bildade en
lyckans hästskobåge och åtta mörka järnspikar
ett sorgens kors. Af de förra fanns det
senhösten 1866 fyra hela och början till en femte,
men af korsen ej flere än tre.
Genom Österport, som alltid stod öppen och
vette mot fjärden med löfskogklädda holmar och
strömmingsrika sund, gick vägen uppför en
björk- och lindkantad backsluttning fram till
stora gårdsbyggnaden. Denna låg sommartid
inbäddad i grönska, bredarmad och ansenlig
som en rufvande höna, och mellan fönsternas
hvita gardiner blickade myrten, aloe och
balsaminer upp mot plommonträden och ned på
ringblommor och kejsarkronor.
Trappan midt för huset var stor och bestod
sig brutet tak och breda, bänkar. Uppe i
gafvelfältet under stången med den fiskformade
väderflöjeln af järnbleck sågs fastspikadt Sankt Olofs
träbeläte, en gång i tiden bärgadt, icke ur hafvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
