Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de, men gårdens kvinnor logo förstulet, ty
karlarna i den släkten voro gemenligen så
högväxta, att det ansågs för en skam, om en
Friman icke mätte fulla tre alnar.
Sonsonen till honom som satte upp den
beryktade klädhängaren, Halte-Olof kallad, hade
stående på högra långbenet mätt tre alnar och
fyra tum. Nu låg han sedan 18 år tillbaka
raklång med sammanknäppta fingerkotor och
1695-års svenska psalmbok under käken i vigd
kyrkogårdsmull och bidade uppståndelsens dag, men
hans äldsta son Lars Olofsson Friman regerade
öfver fädernegården och rusthållet, och det
gjorde han som en kung.
Inhysingen Isaksson, som en nyårskväll
råkat kalla husbonden Stor-Lars den andra, fann
följande morgon på sin trappa en fjärding råg,
och han anammade den gladelig till brödföda,
men när han sedan nyårsdagen vid tolftiden
kom trippande mellan vägens snövallar och steg
in i stugan för att tacka den okände ädle
gifvaren, vardt han i en handvändning utkastad
i snön. På den saken fanns det tvenne vittnen,
och de läto historien springa vidare, öborna
skrattade åt den inställsamme Isaksson, och
en af deras bästa ordförande moster Vendia
Martina sammanfattade folkets åsikt i satsen:
»Det var så likt vår Lars!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
