Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
nytt är det ju inte mer, då huset stått där
alltsedan Halte-Olofs död. Där bor Heiala,
finnen med hustru och barn. Ja, de talar alla
svenska, fastän Heiala är litet bristfällig på
målföret, då det gäller namn. Han säger Riman och
Tukholm, då vi andra menar Friman och
Stockholm. — Hans hustru Johanna är för resten
vår husbondes yngsta syster, jag kunde ock
säga äldsta, eftersom de andra äro döda.
— Jag visste inte att här ute vid skärkanten,
i rama svenskbygden, fanns bofasta finnar.
— Kanske nöden i år hämtar några till, men
tills vidare är Heiala, Gud ske lof, den enda.
Han förvillade sig en gång hit ned som
dikes-gräfvare, och togs sedan af gamla husbonden i
tjänst som dräng. Han var stark i armen,
förnöjsam och så billig sen! Men på sistone vardt
finnen nog så dyr. Iian var både envis och
vis, och in i släkten ville han. Ja, det blef
krångel och strid i Storgården, innan Johanna,
stackars flicka, fick följa sin söta Jukko upp till
prästen. Första pojken kom till världen tre
månader efteråt.
— Bättre det än tre månader förut, tillade
Blomberg och såg öfverseende ut.
— Och bäst att nu dricka kaffe, så stillas
det stora munvädret, inföll Råbäck kärft och
grep efter den ena koppen, lämnande åt sin
hustru att bäst hon ville servera gästen. Denne
förstod att lägga sina ord väl. Det töfvade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
