Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
länge, innan Blomberg under samtalets gång
hunnit inflicka berömmande ord om de granna
hem väfda golfmattorna, om den städade
kärlhyllan och det hvitskurade vattenämbaret vid
spiseln. Det talet doftade starkt och sött som
väpplingsblom i julinamnsdagsveckan och
smekte torparmors än friska kinder lik lenaste
ängsull.
Severin Råbäck hade aldrig haft för sed att
skämma bort kvinnfolket med ljufva och
berömliga ord.
Nu sändes han ut med det beprisade
ämba-ret till brunnen efter vatten, och under de fyra
minuter, som åtgingo till expeditionen, hade den
vetgiriga och dristiga nya torparen Frans
Fredrik Blomberg, ogift och 36-årig, behändigt satt
sig i besittning af följande värdefulla och
intressanta detaljkunskaper i Storöns krönika och
hembygdslära.
Den nu regerande rusthållaren och
husbonden på gården hade med stor harm och höga
åthäfvor motsatt sig systerns giftermål med den
fattiga främlingen, likaså faderns beslut att åt
den blifvande svärsonen afstå udden och näset
på östra sidan om Djupviken, men i båda
fallen fullständigt misslyckats. Kort efter gubbens
död hade Lars Friman en dag i högsta
vredesmod kört ut Heiara efter att ha förbjudit
honom att sätta sin fot innanför Storgårdens
tröskel. Detta hade så gått Johanna till hjärtat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
