Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
all icke heller hon under de sista 17 åren
besökt det gamla hemmet ,på tider då brodern var
tillstädes. Vidare fick Blomberg veta, att
rust-hållarens förstfödde såsom svårt stammande var
ofärdig på målet» samt att ynglingen älskade
fiolen och stråken mer än gräftan och plogen.
Lasse brukade för resten öppet besöka sin faster,
och detta harmade fadern för släktens och de
andra öbornas skull.
Längre hade Lena Råbäck ej hunnit i sitt
tal, förrän mannen syntes i dörröppningen. Han
såg sig mönstrande omkring, som den ser,
hvilken tror sig sakna något eller spanar försåt, och
hans blickar öfverföra bistert hustruns och
gästens litet oroliga drag. Då utbrast Lena:
— Jag talade just om för Blomberg, att hans
nya husbonde alltid är en rättvis oqh rejel karl.
— Det var ingen nyhet, och jag kan bättra
på målningen med att stryka under att vår
Lars inte tål onödigt skräfvel om sina affärer.
Ja, du vet det, käring! — Om vår Lars åt
någon lofvat stryk eller pengar, så nog tusan
bestås det med råga och ränta. Det kan han
Blomberg som utsocknebo och nykomling lägga
på minnet.
Blomberg tycktes mena, att den saken tålde
fundera på, ty han satt tyst och krokryggig och
bet i pipskaftet. Det blef tråkigt i längden; han
reste sig för att bjuda farväl, men hann ej
fullfölja sin afsikt, innan dörren öppnades och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
