Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
pigan lockat in Pompe för att själf kunna smyga
sig ut? Ja, sådana flickor som alltjämt byta
plats kunde ingen lita till.
Så snart Lena lämnat den långa
ribyggna-den ocb foderladan bakom sig, började bon
med korta hastiga steg sträfva uppför
kvarnbacken. Utmed vägen på bergsklacken stod den
gamla vinglösa väderkvarnen, — »den döda>-
kallades den af barnen — medan högre upp på
motsatta sidan reste sig den nya kvarnen och
sträckte sina fyra långa armar rakt mot henne.
Skulle de flyga på?
Det föreföll Lena som om hon med ens
kommit in bland ett spöksällskap. På alla håll
stego där upp minnen i skepnad af varelser med
vingar, armar och ben, med gråtande eller
grinande ansikten, och alla hade något att påstå
om det de en gång förr varit med.
Det var just där till vänster om den döda
kvarnen hon en höstmorgon sett en räf fara
af med en af Storgårdens hvita hönor, och det
var där drängen Severin Råbäck en het julinatt,
då backtimjans gredelina blommor doftal starkt,
slagit sina armar kring gårdspigan Magdalena
Gustafssons lif och med hes röst frågat, om lion
ville bli hans hustru. Hon hade icke hunnit
svara, innan hon kände hans tobaksluktande
mustascher kittla sig under näsan och den
otäcka skäggborsten sticka hennes fina haka.
Lena –riste på hufvudet och spottade. Tvi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
