Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
och inte isagt henne ett lialfL ord; det var nästan
skamligt. Att Magistern, som i vänskap länge
pysslat om skräddaren och läst för honom,
utsetts till arftagare, fann hon helt naturligt.
Lena Råbäck hade aldrig varit den, som
afundades hvad den ena fattiglappen skänkte
den andra, men att hennes man... Hon reste
sig förargad och stack testamentet in mellan
psalmbokens pärmar.
Väggurets timvisare närmade sig 11.
Lena steg fram till sängen, öfver nedre
gaf-veln lågo kastade mästers kännspaka
blåklints-blå halfyllebyxor. När Lena såg dem,
mindes hon ’Magisterns ,visa om skräddaren, som
lefvande af svärmodern lades på bår, och om
hvars arbete det hette:
»Han sydde byxor lida, ban sydde byxor
sent, de färgade ifrån sig, men hjärtat det var
rent.»
Lena log ännu då hon tryckte handen mot
gubbens skuldra och skakade honom lätt. Han
vaknade ej. Då lutade hon sig framåt och lät
ljusskenet falla öfver mästers fårade ansikte.
Men hastigt steg hon tillbaka. Ullgrunds käk
hängde slappt ned och ögonen stirrade torra
mot väggen.
Lena kände sig mera häpen än skrämd.
Många döende och döda hade hon under sin
lefnad skådat och själf ofta bjudits att hjälpa
till vid liktvätt och svepning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
