Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
näsa, som genom en lätt strykning jämt fick
kyssa kinden.
Nu hviskade säkert Asta Maria något om
farbror Anders Olof, som ärevördig tagit plats
i den enkom inflyttade karmstolen och i
söndagsstämning suckade sitt »Hå, hå, ja, ja, nog
är världen ändå bra underlig!»
Pigan underrättades förmodligen om atl den
högväxta gubben var husbondens ende
kvarlefvande farbroder och den äldste i släkten. Han
sades fordom på Stockholmsresor fungerat som
Kimito-skepparnas bästa »glasöga», och varit
en stark kämpe, men nu var han fridfärdig och
gudfruktig aili sedan han för tre år kom från
missionsmötet i Åbo. De gamla på ön
berättade, att farbror Anders i unga år visserligen
varit bekant med många utländska fruntimmer,
men aldrig haft lust att sticka hufvudet inunder
giftermålsbalken. I hvardagslag grälade han
med brorsonen om galeasens och skötbåtarnas
rätta utrustning, tyckte världen blifvit ond och
underlig och språkade gärna om sin förestående
begrafning.
När Lasse såg gubbens fingrar leka med
klockkeden af silfver, kom han ihåg, att den
var fäst vid det Amsterdamska ankaruret, som
var så fint att det »gick på åtta rubiner» och
som han och ingen annan skulle få ärfva. —
Skulle farbror Anders än orka lefva länge? —
Lasse genomgick i tankarna en nv sorgmarsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
