Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
gång för alla frånbedt sig alla tacksägelser. Det
var ju Erika och inte han som haft besväret
med serveringen, och det stämde ej öfverens
med hans frikostighet att beräkna hvad
möjligen kaffekalaset kostat.
Nu drogo de besökande raskt åstad: torpare,
fiskare, sjömän och inhysingar till sina öfver
ön glest spridda bostäder och Rilander gick upp
till sitt vindsrum. Endast e n tycktes i någon
viss eller snarare oviss afsikt vilja lämna sig
efter de öfriga. Det var Isaksson, inhysingen,
han med den trippande gången och de oroliga
ögonen.
Emedan namnet Isaksson synts Friman
alltför långt och skrymmande för en så liten och
spinkig figur, hade han börjat kalla den lille
för Ison, men Lars’ svåger Heiala hade
placerat i:et i slutet och så hade det blifvit sonni,
tjuren.
Asta Maria däremot kallade honom för
»Tip-puli». Han brukade nämligen ej som andra
locka hönsen med ropet tip, tip, utan med
»tip-puli, tuppeli». — Ja, lille Ison var litet löjlig,
men han ägde åtminstone en stor förtjänst: i
sitt arbete på sin täppa var han utomordentligt
flitig. Han brukade säga, och det hade blifvit
etl ordstäf på ön: »Nu måste jag igen göra ett
dagsverk på gården för att få hvila en dag».
Den flitige mannen med de tre namnen, som
stannat i stugan, smög oroligt af och an, me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
