Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
yxhugg. Jag att springa efter ljudet och
kommer sakta fram till Heiala. Yxan hade karlen
lagt ifrån sig och stod och strök med gröna
ullvanten svetten ur pannan. — Nu ska jag skrämma
dig, din oxe, tänkte jag, du som kallar mig för
tjuren, och så utförde jag ett knep, som jag
lärt af Matts Viss i Bromarf, och han har lärt
konsten på en Stockholmsresa.
— Låt höra då.
— Jag smög mig bakifrån, högg tag i
finnens knäveck och på samma gång skällde och
morrade jag groft som Pompe. Se, deL tog skruf.
Heiala vardt likblek och vettskrämd; och
benen och byxorna skramlade så han höll på
att dimpa. Då fick han öga på mig, och
vrålade perkelen sonni och myckel annat fult och
finskt. Och yxan slängde han efter mig med
en jäkla fart, men mot en sten flög den, för
jag tvinna åt sidan som en ekorre och gnodde
raka vägen hem, utan brännved förstås.
Jaså, du knep honom. — Då var Ison
en gång en karl.
Friman slog honom på axeln.
— VissL knep jag och det innerligt. Jag
tänkte att Heiala skulle förstå sig på litet
skämt, men tro inte det. Han blef rasande,
och mössan tappade jag i brådskan; det var
inte värdt att gå efter den.
Rusthållaren drog fram ur byxfickan sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
