Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
— En potäl är det inte, sade Magistern och
myste.
Asta Maria drog försiktigt i duken, och så
föll den på bordet.
— Det är ju bara fars gamla silfverbägare!
— Ur den har jag en gång druckit mjölk,
berättade Olof, och jag vet att den väger 22 lod.
Men du har inte ändå riktigt reda på
bägarens historia, försäkrade Magistern. Ser du, den
utgör Hushållssällskapets belöning’ åt din
farfar för att han här på ön »med skicklighet och
drift befrämjat potatisodlingen».
— När fick han den, sporde gossen? Och
med dubbelt intresse mol förr granskade han
den välkända bägaren.
— Det kan jag ej bestämt säga, då årtalet
saknas, men troligen var det mellan 1801 och
1806. Är du nöjd med svaret?
— Ja, och när jag blir stor. ska jag odla
så mycket goda potäter att också jag får en
bägare och den ska vara af guld.
— Håll ord. pojke! Del ges många i landet
som syssla med mindre nyttiga och hederliga
saker än att sätla potäter. — Nu ställer jag
undan bägaren, för att inte er uppmärksamhet ska
ramla ned i den. och sen vill jag berätta litet
mer om Hushållningssällskapet, som det nu
heter, och dess sekreterare lagman Olof Wibelius.
— Sa Magistern Olof? sporde yngste
Friman och rätade på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
