Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
på att jag blifvit dig för gammal. — Nu bultar
hjärtat igen så ojämt.
Hon tryckte händerna mot bröstet och tårar
glimmade utan att falla.
— Då är det bäst att du genast tar dina
kamferdroppar, så lindrar det väl åkomman
igen.
Friman strök af stöfveln från vänstra foten
för att undersöka, om en sticka eller något
annat otyg fastnat i ullstrumpan. Magistern, som
suttit rak i ryggen vid bordet och noga
observerat makarnas ordbyte och minspel, steg nu
upp och vände sig till rusthållaren med orden:
— Hör på, vän Friman, jag slca säga dig,
all ibland är du en rätt klok karl och ibland
ganska enfaldig.
— Jag får väl trösta mig med att samma
är fallet med Rilander.
— Skillnaden är bara den, att den ena vet,
och den andra vet inte af det.
— Det var besynnerligt.
— Nej, inte alls. — Skall jag bevisa det?
— Var så god, Magistern är ju en lärd herre
och jag bara en bonde.
— Se där stack dumheten redan fram! Det
är ett gammalt knep att söka upphöja sig själf
under sken af låtsad ödmjukhet. Rusthållaren
på Storön är dock ingen storfurste. Han
inbillar sig visst, att det är ban som regerar, som
utfärdar lagbud dem han tror sig själf ha upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
