Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
I detsamma steg Asta’Maria in. En blick
bort mol modern kom henne all sända fadern
etl förebrående ögonkast. Sedan skyndade hon
åter ut.
Friman strök sig öfver pannan liksom hade
sinnesrörelsen sutlit utvändigt och kunnat
utplånas. Därpå tog han sin hustrus ena hand
mellan sina och sade vänligt:
— Kom in i kammarn, Riku. så få vi spraka
i fred. Jag medger, all det är länge sedan vi
båda hade tid med sådanl.
Erika steg upp och makarna följdes åt. Lars
stängde dörren och drog henne sakta borl mot
den hvita pinnsoffan vid lcorlväggen. Där blefvo
de sittande tysta en stund. Då Lars med
handen strök Erika öfver håret, hviskade hon:
— Det är länge sedan du rört vid mig, Lars!
Ja, vi ha blifvit gamla, Riku, och de
gamla bära sig inte mera åt som de unga.
D u är inte gammal, Lasse. Du blir del
aldrig, och jusl det är min sorg. Jag hade
hoppats, all vi skulle åldras jämsides, i samma
takt. Nej, du blir aldrig gammal.
Så du kan prata barnsligheter, kära vän.
Ser du inte rynkorna i pannan och på kinderna.
Finns det kanske inte lillräckligt både fåror
och tiltor?
Ingen lägger märke till dem. Åldern
kommer inte an på skinnet utan sinnet. Lars Friman
vill vara ung, han tycker om unga, nätta kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
