Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
händerna på ryggen. Rusthållaren hånlog och
pekade på de hoptrasslade mattorna. Då sprang
Asta fram och rätade ut dem.
Lars Friman yttrade långsamt:
— I mitt hus har man hittills brukat arbeta
om dagen och sedan dansa kvällen ut och
natten in.
Asta Maria fattade honom försiktigt vid
rockens uppslag:
— Far, det var mitt fel det här. Det var
jag som lockade dem och nödgade bror att spela
och Anna att dansa.
— Följ din spelman och spelevink till bror
och se åt, att han sätter sig till arbetet och sen
hålls där.
Syskonen skyndade snopna i väg, och
Friman satte sig med korslagda armar vid bordet.
Hans blickar sökte observera tjänsteflickans
miner, men hon hade ställt sig vid spiseln i färd
med att tvätta en gryta.
— Anna tycker om dans? Det nöjet bjuds
inte ofta i den här gården. Dansa passar för
resten inte på en hvardag...
— Rusthållaren ska inte gräla. Det blef ju
ingen långdans af, dristade sig flickan utropa,
och med detsamma slängde hon sin tjocka ljusa
hårfläta öfver axeln.
— Min son lät locka sig att glömma arbetet.
— Han är en snäll och rar gosse, och så
tycker han så om sitt strängaspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
