Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
inte tappa svägerskans jästbröd. Här är det.
Si, men inte röra! — Släden ,slingrade fasligt i
vägkrökarna, och snöbollar från hästhofvarna
flögo mot ögon och näsa ,men inte släppte jag
taget i kuskbocken och jästbullan.
När vi väl kommit fram, persvaderades jag
att stiga in i stora salen. Unga frun i
blårandig ylleklänning och hvitt förkläde tog mig i
hand och sa bus bas:
— Nej, så mor Vendia har runda och röda
kinder, alldeles som en rosenpotät! — Ni kan
ju begripa, att jag var litet opptröskad af
farten och rödbrusig af kylan, men var det nu
en sak att tala om och på det viset med
gammalt folk. Asch! Jag neg och svarade:
— Ah kors, hvad pastorskan är poetisk.
— Rätt så, inföll Magistern och nickade.
— Och när jag märkte, fortsatte gumman
ifrigt, att unga frun tycktes höra till det slags
herrskapsfolk, som flyttar ut från städerna och
tror, att man inte kan tala tio ord med
bondfolk utan att ställa sig barnslig och göra sig
kvicklustig, så la jag hufvudet på sned och sa
i sockersirapston:
— Pastorskan ser så frisk och fager ut som
en ljuflig morgonstund.
— Hvad menar mor Vendia med så granna
ord?
Jag såg på minen, att hon bestämdt tyckte
att jag var enfaldig; men jag hade märkt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
