Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
nan gång. Det lider ju mot natten och jag såg
att Friman gäspade.
— Det gjorde jag kanske, inföll den utpekade,
men det var inte illa ment. Jag liksom de andra
vill nog genast höra slutet. Vendia Martina är
känd för konsten alt kunna spinna långlin.
— Så ske er vilja. Ungherrn hälsade och
sade sig heta Fors och vara fruns köttsliga
broder. Då jag därtill inte hade något att invända,
teg jag, och då sa Forsen åt mig, som stod
bakom länstolen, ord för ord så här: »Pass
inga và bliger, mor, utan kåmin hi och sitin
ner!» Det tyckte stadsherrn visst var lagom
tal, som en landsgumma kunde begripa, och
det begrep hon förstås ock, hon som så ofta
i läsförhören svarat rätt på prostens allra
obegripligaste förståndsfrågor.
— Jag sku länge vilja språka med mor
Vendia.
— Sa’ han länge?
Ja, har inte gumman kanske tid?
— Mycken tid hafver gått, men mycken tid
återstår än tills...
— hon blir hundra år. Nu är hon bara 65.
— Det var på spiken rätt, bara han först tar
bort 14 och ett halft.
Då saktade Forsen farten i ingångsmarschen
och sporde litet fogligare:
— Är Vendia ogift eller änka?
— Nej, så väl är det inte. Gubben min, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
