Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Icke var det brukligt i skären och allra minst
på Lars Frimans marker att husbonden eller
hans underhafvande gåfvo sig ut för att spatsera
utan mål; ett ärende skulle man ha, det må
sedan ha varit verkligt eller föregifvet. Endast
tvenne funnos som kommo och gingo efter fritt
behag. Den ena var Magistern, den trägna
vandraren längs körvägar och skogsstigar, och den
andra var Hemming, men så betraktades ock
den förre af somliga såsom litet underlig, och
den senare var det obestridligt.
Hemming hade i unga år ägt en
hemmanslott i västra Nyland, men af elaka bröder ätits
ut och slutligen fördrifvas. Grunden till
misssämjan hade till och med skvallret tappat bort.
Lars Friman, som skänkt den hemlösa
mannen en fristad på sin ö, hade som den förste
kommit under fund med alt Hemming kunde
icke blott räkna och skrifva, utan var — såsom
Magisterns ord fallit sig — en tänkande man;
dessa företräden hade kanske uppväckt de elaka
brödernas afund.
7 — G&rden med de fyra grindarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
