Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
att de borde ligga där ännu i dag. På morgonen
väntade jag att värdinnan skulle fråga efter
buketten, men det gjorde hon rakt inte, utan skötte
sina sysslor utan att en gång se åt den besvikna
ynglingen. Dagen därpå reste han från ön.
— Och innan nattviolerna nästa år
blommade, var Elvira död och begrafven, tillade
Råbäck med allvarlig röst.
— Ja, sorgligt nog för mig och småsyskonen,
utbrast Lars Friman, men den saken har
ingenting att göra med guffars blomsterplockning och
skogs jungfrun i kärret.
— Det har jag inte heller sagt, men granna
ögon hade din mor, Lars. Det var väl att du
inte fick likadana, väl för kvinnornas skull,
till-lade Matts Wiss leende och strök sig om
munnen.
Rusthållaren tycktes smått brydd och vände
sig mot bänken, där »gubbarna» sutto
andäktiga i rad.
— Nu är det din tur, Väppling. Har du en
god bit i påsen, så bjud den åt Blomberg; han
ser så hungrig ut.
Nils Väppling rätade på sig, tog bladet från
munnen, det vill säga lät tobaksbussen försvinna
i näfven, och talade:
— Tror Blomberg på Guffars spöke och på
andra? — Nej, det gör han förstås inte, ty han
är ung och tror sig visare än vi gamla. — Sitt
stilla, Blomberg, och lig, nu är det jag som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
