Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
sprang opp på den stora stenen bortom stallet,
ty därifrån såg jag Storgården bäst. Röken,
som i grå hvirflar höjde sig öfver skorstenarna,
visste berätta om brödbakning och
kaffekokning, om byktvätt och bastugång. Brasans och
ljusens sken tindrade genom fönsterrutorna så
lockande som fyrens, men från lifvet i det
ljuset stod jag stackare utestängd, slod ensam och
frös af längtan mellan snödrifvorna på
utbruten mark.
— Du talar riktigt som en romanbok.
— Det vet jag inte af. Jag talar bara som
jag känner det. Jag har föreställt mig att en
roman är ett långt följe osanningar, ordnade
och utmålade så att enfaldigt folk lockas tro
dem vara sanna. Det jag varit med om har
varit verklighet hela vägen utföre, en
bedröflig verklighet.
— Så låt den ändtligen taga slut, utbrast
farbror Anders och slog näfven i postillan. —
Hör på, brordotter, i morgon infaller Lars’
födelsedag. Magistern har påmint därom och han
tycker, att den skulle vara lämplig att välja till
försoningens dag. Kom hit i morgon med man
och barn och litet blommor. Rusthållaren blir
först häpen och sist nöjd. det spår jag. Jag
ska hålla mig i närheten och som extra dragon
rida ut för rusthållet samt falla fienden i
flanken, om det behöfs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
